Less is not always more
Det du läser nu skriver jag efter mitt egentliga inlägg. När jag skrivit klart insåg jag att detta kanske var för privat för att lägga ut så här offentligt... Inte för att jag har någon enorm läsarskara men det tog ändå emot när jag väl var klar... Inte van att uttrycka mig så här pass personligt offentligt på det här viset men nån gång ska väl vara den första. So, here goes nothing...
__________________________________________________________________
I går när jag jobbade på Kåren började jag av en händelse prata med en tjej som berättade följande. Hon hade pratat med en kille under kvällen som till slut klappat henne på magen och sedan gått där ifrån. Så hon frågade mig om det innebar att han tyckte att hon var för tjock. Först blev jag bara paff. Visst, tjejen var inte trådsmal som en fotomodell men jämfört med en annan så var hon ju det. Så mitt svar blev att om han nu tyckte det så var ju det hans problem och hans förlust, inte hennes. Hon var väl inte riktigt nöjd med det svaret men det är så jag resonerar.
Men det fick mig ändå att fundera på det här med kvinnoideal. Mansideal med för den delen. Kvinnor ska vara blonda och trådsmala. Män ska vara vältränade och tatuerade. Jag har för länge sedan insett att jag aldrig kommer bli någon vältränad hunk med tribaltatueringar efter armarna, och ärligt vill jag nog inte det heller. För er som inte känner mig eller aldrig träffat mig så dras jag med ca 40 kilos övervikt. Även om man skulle ta bort det så är jag ändå inte minsta killen i stan precis. Visst vill jag tappa vikt, både ur synpunkt på min hälsa och bara det att lättare kunna köpa kläder. Men min övervikt har ändå blivit en så stor del av min personlighet att jag ändå inte vill vara en vältränad hunk. Det kommer liksom inte vara JAG då...
Jag skulle aldrig komma på tanken att dömma någon efter deras utseende så det jag kommer skriva nu kanske låter som dubbelmoral eller liknande.
Många killars drömtjej är säkert någon popsångerska från MTV eller liknande. Själv har jag alltid varit svag för mulliga, knubbiga, stora tjejer, eller vilket begrepp som nu passar bäst. Jag använder ordet mullig för jag gillar verkligen det ordet. Att vara mullig innebär ju att man har en viss övervikt. Detta kan innebär allt från ett par kilon extra till betydligt mer, spelar ingen roll, jag använder fortfarande ordet mullig. Jag vet inte varför jag just gillar mulliga tjejer. Kanske för att det blir mer att krama om. Men det känns inte som att jag ska behöva förklara det heller. Varför är det konstigare än att tycka att en fotomodell med silikon implantat är vacker? Kanske lika konstigt, vad vet jag. För mig finns det inget sexigare än en stor tjej som vet att hon är sexig. Ni kvinnor blir konstant bombarderad av medias och företagens ideal för att ni ska känna er missnöjda med er själva, köpa deras produkter och distrahera er från att inse hur jävla vackra ni faktiskt är.
Det här är ingen diss mot er tjejer som betraktas som smala. Ni är minst lika vackra men mitt hjärta kommer alltid slå ett litet extra slag varje gång en mullig tjej går förbi.
__________________________________________________________________
I går när jag jobbade på Kåren började jag av en händelse prata med en tjej som berättade följande. Hon hade pratat med en kille under kvällen som till slut klappat henne på magen och sedan gått där ifrån. Så hon frågade mig om det innebar att han tyckte att hon var för tjock. Först blev jag bara paff. Visst, tjejen var inte trådsmal som en fotomodell men jämfört med en annan så var hon ju det. Så mitt svar blev att om han nu tyckte det så var ju det hans problem och hans förlust, inte hennes. Hon var väl inte riktigt nöjd med det svaret men det är så jag resonerar.
Men det fick mig ändå att fundera på det här med kvinnoideal. Mansideal med för den delen. Kvinnor ska vara blonda och trådsmala. Män ska vara vältränade och tatuerade. Jag har för länge sedan insett att jag aldrig kommer bli någon vältränad hunk med tribaltatueringar efter armarna, och ärligt vill jag nog inte det heller. För er som inte känner mig eller aldrig träffat mig så dras jag med ca 40 kilos övervikt. Även om man skulle ta bort det så är jag ändå inte minsta killen i stan precis. Visst vill jag tappa vikt, både ur synpunkt på min hälsa och bara det att lättare kunna köpa kläder. Men min övervikt har ändå blivit en så stor del av min personlighet att jag ändå inte vill vara en vältränad hunk. Det kommer liksom inte vara JAG då...
Jag skulle aldrig komma på tanken att dömma någon efter deras utseende så det jag kommer skriva nu kanske låter som dubbelmoral eller liknande.
Många killars drömtjej är säkert någon popsångerska från MTV eller liknande. Själv har jag alltid varit svag för mulliga, knubbiga, stora tjejer, eller vilket begrepp som nu passar bäst. Jag använder ordet mullig för jag gillar verkligen det ordet. Att vara mullig innebär ju att man har en viss övervikt. Detta kan innebär allt från ett par kilon extra till betydligt mer, spelar ingen roll, jag använder fortfarande ordet mullig. Jag vet inte varför jag just gillar mulliga tjejer. Kanske för att det blir mer att krama om. Men det känns inte som att jag ska behöva förklara det heller. Varför är det konstigare än att tycka att en fotomodell med silikon implantat är vacker? Kanske lika konstigt, vad vet jag. För mig finns det inget sexigare än en stor tjej som vet att hon är sexig. Ni kvinnor blir konstant bombarderad av medias och företagens ideal för att ni ska känna er missnöjda med er själva, köpa deras produkter och distrahera er från att inse hur jävla vackra ni faktiskt är.
Det här är ingen diss mot er tjejer som betraktas som smala. Ni är minst lika vackra men mitt hjärta kommer alltid slå ett litet extra slag varje gång en mullig tjej går förbi.
Kommentarer
Postat av: Blondie
Jättebra rutet! Idealen är helt sjuka.
Postat av: AnnLo
Du är bara helt enkelt bäst!! Saknar dig vännen!!
Postat av: kaffo
Riktigt bra tänkt :D
Trackback
