wiiks lair

Var in till Sandviken i måndags morse. Anledningen var läkarbesök. Varför jag inte kunde göra besöket i Gävle undgår mig helt... Hur som helst. Blev sittande på busstationen en halvtimme på grund av att bussarna går som dem gör i Sandviken. På busstationen går en äldre kvinna, ca 60+, med en liten bunt av något som liknar broschyrer. Tänkte inte mer på det. Hon såg ut att vänta på någon men denne någon verkade inte dyka upp. Tillslut insåg jag att hon var ett Jehovas Vittne och att bunten hon höll i var det purfärska numret av Vakttornet. Hon hade dock inte varit fram till mig på hela halvtimmen jag sutit där, vilket var lite förvånande för jag har en viss förmåga att dra till mig skumma människor på offentliga platser. Däremot var hon på högstadieeleverna som var på väg till skolan och en och annan alkis som strök förbi. Lustigt att se hennes demografiska preferenser, unga, relativt påverkbara människor och människor på samhällets botten. Visserligen viftade folk bort henne men det vär ändå en lite olustig iaktagelse. Mig var hon inte på. En långhårig, svartklädd typ på en busstation en tidig måndagsmorgon. Måste väl tyckt att jag var ett hopplöst fall, en redan förtappad själ bortom all frälsning. Mina tidigare drabbningar med Jehovas har resulterat i att jag klart och tydligt fått veta att jag kommer brinna i helvetet. Visst, om det kristna etablisemanget skulle ha rätt råder det inget tvivel om var jag kommer hamna. Men min tröst kommer vara att jag förmodligen kommer stöta på många Jehovas där nere.