wiiks lair

Första skivan jag köpte själv för egna pengar var Iron Maidens The Number of the Beast från 1982 på vinyl. Första CD-skivan var också den av Maiden nämligen den nyproducerade The X Factor med dåvarande sångaren Blaze Bayley. Under högstadietiden utökades CD-samlingen sakta men säkert. Mina föräldrar var rätt så skeptiska till min nyfunna musiksmak så det var lite svårt att få dem att köpa en Maidenplatta i födelsedagspresent istället för kanske en byggmodell som var en av mina dåvarande passioner. Så jag stod länge i stiltje. Jag hade mina favoriter och nya influenser kom sällan min väg. Det var, som tidigare nämnts, Maiden, Judas, Saxon, Manowar och snart Metallica, AC/DC och W.A.S.P. Mot slutet av högstadiet började det hända en del saker. Nya stjärnskotten Hammerfall släppte Glory to the Brave som på allvar fick in mig i Power Metal genren. I och med det kom jag i kontakt med fler och fler band jag inte kännt till tidigare. Band som Edguy och Iced Earth gjorde då entré.

Under gymnasietiden började jag bli lite nyfiken på de tyngre och mörkare tongångarna som jag helt avfärdat som skräp tidigare. Det som fick mig intresserad var ett antal Mp3-filer, av vad jag tror är en demo, som jag kom över genom ett bands hemsida. Bandet hette Forest of Shadows och jag har inte hört något om detta band efter det. Svårt att säga vilken genre bandet faller under eftersom här finns inslag från både Doom och Black Metal men jag skulle vilja placera dem under Gothic Metal. Låten jag verkligen fastnade för heter "Of Sorrow Blue", en över lag dyster låt med en stundtals klagande gitarr. Det som fångade mitt intresse var tempoväxlingarna i både sången och musiken. Sångaren gick från att låta som en mässande överstepräst till att sedan övergå till ett guturalt brölande. Detta var första gången jag på riktigt kom i kontakt med Growl som sångstil. Sedan finns där även stämningsfulla fioler och då menar jag riktiga fioler och inte stråkslingor från synthar som annars är populärt. Jag sökte på Youtube för att se om någon kanske lagt upp den låten. Jag hittade ett par låtar men tyvär inte "Of Sorrow Blue". Däremot finns en tidig inspelning av låten "Eternal Autumn" som är ganska snarlik. Lyssna och döm själva!



Även om jag verkligen gillade dessa låtar hade jag svårt att hitta andra band att fastna för. Det tyngsta jag lyssande på kring millenieskiftet var Rammstein och Rob Zombie. Då kom jag i kontakt med norska svartrockarna Dimmu Borgir och deras album Enthrone Darkness Triumphant och låtar som "In Death's Embrace", "A Succubus in Rapture" och "Raabjørn speiler Draugheimens Skodde". Black Metal är dock en genre jag fortfarande har lite problem med. Visst gillar jag band som Dimmu Borgir, Naglfar och Immortal men dessa är dock bara undantag. Vid den tiden var jag fortfarande väldigt skeptisk till grupper med growl som sång. 2002 kom Norska Sirenia med sin symfoniska Gothic Metal och ändrade på det. Efter lite efterforskningar fick jag veta att Sirenia var ett resultat av avhoppade medlemmar från norska Tristania som enligt mig har producerat det bästa inom genren Gothic Metal. Därefter följde band som The Sins of thy Beloved och nu svenska Draconian.

Nu hade jag mörkret och saknade bara tyngden. Death Metal har jag länge varit främmande för, av samma anledningar som jag var skeptisk mot Black Metal. 2002 kom Amon Amarth med skivan Versus The World och blev min första RIKTIGA skiva inom Death. Efter det har min musiksmak bara blivit tyngre och tyngre. Slipknot var bland det värsta jag hört när jag första gången fick höra dem, idag är dem några av favoriterna. Cannibal Corpse, Deicide, Blood Red Throne, Dismember m.fl hör idag till mitt dagliga musikintag och jag upptäcker nya, och gamla, band hela tiden.

Har jag någon favorit då? Kan inte säga att jag har en favoritgrupp för dem är så många som gör så grymt bra musik. Däremot är jag väldigt svag för band som blandar symfonisk musik och metal, tex Therion, Nightwish, Sirenia m.fl. Likadant med grupper som blandar in folkmusik som tex Månegarm, Finntroll och Moonsorrow.

Ja, det vart jävligt långt det här, betydligt längre än jag tänkt, men har du tagit dig hit tänkte jag avsluta med att berätta om en sak som min musiklärare på högstadiet sa när han fick veta att ett antal av oss lyssnade på hårdrock. Han sa det att det där kommer ni växa ifrån. Ni kan inte sitta på hemmet när ni är 80 år och fortfarande lyssna på det där. Inte för att jag tror att jag kommer "växa ifrån" detta men bara för det ska jag göra allt för att motbevisa honom. När jag sitter på hemmet ska jag stå med min rollator i ett hörn och headbanga tills jag får hjärtattack och slår igen dem himmelsblå. Så det så.